Gå till innehåll
Driftinformation 4
Kontakta oss

Schaktmassor

Att återanvända schaktmassor för anläggningsändamål är positivt. Man bevarar då ändliga resurser av exempelvis grus och sand samt att avfall som går på deponi minskar.

Att återanvända massor är dock inte helt riskfritt för miljön. Massor som återanvänds kan innehålla olika föroreningar och skräp vilket kan medföra att föroreningar ökar i mark, luft och vatten.

Schaktmassorna i sig är inte avfall, det är innehållet i massorna som avgör om dessa är ett avfall eller inte. Som verksamhetsutövare (beställare av schaktning) har man ansvar att kontrollera massorna och se till att det tas om hand på ett riktigt sätt utifrån dess egenskaper. För att få återanvända massor krävs ibland en anmälan eller ett tillstånd enligt miljöbalken.

Du är också välkommen att kontakta myndighetsstaben på Kils kommun eller länsstyrelsen om du har ytterligare frågor.

Ibland behövs en anmälan eller ett tillstånd enligt miljöbalken. Det som avgör är risken för förorening av mark och vatten. Detta bedöms utifrån massornas egenskaper och platsens lämplighet. Det är både massornas föroreningsinnehåll samt risk för grumling m.m. som ska bedömas. En anmälan lämnas till
myndighetsstaben.

Om det inte finns någon föroreningsrisk kan användningen ändå behöva anmälas för samråd om naturmiljön riskerar att ändras väsentligt. Inom detaljplanelagt område kan marklov behövas om marknivån ändras. Strandskyddsdispens kan behövas om massorna ska användas strandnära (100–300 m)

Massor som ska användas inom det verksamhetsområde där de uppkommit betraktas inte som avfall. Ingen anmälan behövs, förutsatt att det finns ett syfte, inte mer massor än vad som behövs används och att materialet är tekniskt
jämförbart med traditionella material. Det behövs heller ingen anmälan för tillfällig
uppläggning. Exempelvis massor från grävning av fjärrvärmeschakt som läggs upp för att användas till återfyllning. Markägarens tillstånd för uppläggningen behövs.

Anmälan ska lämnas in i god tid (minst sex veckor) innan arbetet startar. Följande
uppgifter behövs:

  • Namn, adress, organisationsnummer, telefon med flera administrativa uppgifter
  • karta över platsen där området är inritat
  • vilka slags massor det rör sig om
  • mängder
  • syfte med uppläggningen
  • föroreningsrisk
  • tider för arbetet
  • närhet till bostäder, vattentäkter och vattendrag
  • skyddsvärde i området
  • beskrivning av hur egenkontroll ska bedrivas

Innan arbetet påbörjas ska en bedömning ha gjorts om det finns risk för att föroreningar påträffas. Följande frågor kan ställas för att ge en uppfattning
om vad det är för typ av massor och ifall provtagning behövs:

  1. Kommer massorna från en fastighet där saneringsarbeten pågår eller har genomförts? Eller kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
  2. Kommer massorna från en fastighet där det bedrivs/har bedrivits industriverksamhet?
  3. Finns det eller har det funnits avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner/tankar eller oljeavskiljare på fastigheten som kan misstänkas ha förorenat marken?
  4. Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
  5. Har tankning av olja, bensin eller diesel med mera förekommit på platsen?
  6. Har några olyckor inträffat på platsen, som till exempel spill eller brand?
  7. Finns någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade? Om svaret på någon av frågorna är ja bör provtagning ske. Vid osäkerhet om massorna är förorenade bör dock alltid provtagning ske. Tar du emot massor ska du försäkra dig om att ovanstående frågor är utredda.

Behöver provtagning genomföras kan man som vägledning använda följande:

  • Vid volymer på ca 200 m³ bör minst ett samlingsprov tas ut och analyseras.
  • På volymer upp till 2000 m³ bör minst fem prover tas.
  • För volymer därutöver tas minst ett prov per ytterligare 1 000 m³.
  • Rör det sig om ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärmejobb kan prov tas var 50:e meter.
  • Finns misstanke om förorening utefter en begränsad sträcka bör provtagning ske så att prov tas före, efter och vid den misstänkta föroreningen.
  • Är det fråga om större ytor bör en särskild provtagningsplan upprättas.

Asfalt kan vara lämpligt för användning vid nytillverkning av asfalt. Viss asfalt (med ursprung före 1974) kan innehålla stenkolstjära. Eftersom det kan finnas risk för spridning finns restriktioner för användningen. Vid misstanke om stenkolstjära i asfalten bör prov tas ut var 100:e meter eller per 1 500 m², dock alltid minst två prov.

Asfalt med lågt innehåll av stenkolstjära (< 70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i övre lager av vägkropp på tidigare asfalterad väg utan att anmälan eller tillstånd behövs. Vid högre halter behöver man lämna in en anmälan eller söka tillstånd, för en bedömning av risken på platsen. Det är generellt sett olämpligt att använda asfalten inom vattenskyddsområde.

Om asfalt planeras användas på annat sätt än vad som beskrivs ovan ska en anmälan lämnas in till miljökontoret för bedömning av risken. Det gäller oavsett innehåll av stenkolstjära. Mer information om regelverk, hantering av schaktmassor med mera finns i Miljösamverkan Värmlands handledning om schaktmassor Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. samt i Naturvårdsverkets Handbok 2010:1.

Sidinformation

Sidan uppdaterad:
3 juni 2024