Schaktmassor
Att återanvända massor för anläggningsändamål är positivt. Man bevarar då ändliga resurser av exempelvis grus och sand samt att det minskar mängden avfall som hamnar på deponi.
Återanvändning av massor är dock inte helt riskfritt för miljön. Massor som återanvänds kan innehålla olika föroreningar och skräp vilket kan medföra att föroreningar ökar i mark, luft och vatten.
Massorna i sig är inte avfall, det är innehållet i dem som avgör om de är avfall eller inte. Det är verksamhetsutövaren som ansvarar för att kontrollera massorna. För att få återanvända massor krävs ibland en anmälan eller ett tillstånd enligt miljöbalken.
Kontakta gärna myndighetsstaben på Kils kommun eller länsstyrelsen om du har frågor om användning av avfall för anläggningsändamål.
En anmälan eller ett tillstånd kan behövas
Det är både massornas föroreningshalt och status på platsen där de ska användas som avgör om åtgärden är anmälningspliktig eller inte. Läs mer om föroreningsrisk under fliken "Kan massorna vara förorenade?" här nedanför. Om massorna har en föroreningshalt som överskrider Naturvårdsverkets riktvärden för mindre än ringa risk, ska åtgärden anmälas till myndighetsstaben. Vid höga föroreningshalter krävs ett tillstånd, som ansöks om hos länsstyrelsen.
Om det inte finns någon föroreningsrisk kan åtgärden ändå behöva anmälas för samråd om naturmiljön riskerar att ändras väsentligt. En anmälan om samråd enligt 12 kapitlet 6 § miljöbalken (1998:808) görs hos länsstyrelsen. Du kan läsa mer om samråd här. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Inom detaljplanelagt område kan marklov behövas om marknivån ändras. Strandskyddsdispens kan behövas om massorna ska användas strandnära (100–300 m).
Massor som ska användas inom det verksamhetsområde där de uppkommit betraktas inte som avfall. Det behövs heller ingen anmälan för tillfällig
uppläggning, vid exempelvis grävning av fjärrvärmeschakt där massor läggs upp för att användas till återfyllning. Markägarens tillstånd för uppläggningen behövs.
Detta ska en anmälan innehålla
Anmälan ska lämnas in minst sex veckor innan arbetet startar. Följande
uppgifter behövs:
- Namn, adress, organisationsnummer, telefon med flera administrativa uppgifter
- karta över platsen där området är inritat
- vilka slags massor det rör sig om
- massornas ursprung
- mängder
- syfte med uppläggningen
- föroreningsrisk
- tider för arbetet
- närhet till bostäder, vattentäkter och vattendrag
- skyddsvärde i området
- beskrivning av hur egenkontroll ska bedrivas
Kan massorna vara förorenade?
Innan arbetet påbörjas ska en bedömning ha gjorts om det finns risk för att föroreningar påträffas. Följande frågor kan ställas för att ge en uppfattning
om vad det är för typ av massor och ifall provtagning behövs:
- Kommer massorna från en fastighet där saneringsarbeten pågår eller har genomförts? Eller kan fastigheten ha fyllts ut med förorenade massor?
- Kommer massorna från en fastighet där det bedrivs/har bedrivits industriverksamhet?
- Finns det avfallsupplag, lager av kemikalier, cisterner eller tankar på fastigheten? Har det funnits oljeavskiljare som kan misstänkas ha förorenat marken?
- Kommer massorna från schaktning av vägbankar, bangårdar eller banvallar?
- Har tankning av olja, bensin eller diesel med mera förekommit på platsen?
- Har några olyckor inträffat på platsen, som till exempel spill eller brand?
- Finns någon annan misstanke om att massorna kan vara förorenade? Om svaret på någon av frågorna är ja bör provtagning ske. Vid osäkerhet om massorna är förorenade bör dock alltid provtagning ske.
Tar du emot massor ska du försäkra dig om att ovanstående frågor är utredda.
Provtagning
Behöver provtagning genomföras kan man som vägledning använda följande:
- Vid volymer på ca 200 m³ bör minst ett samlingsprov tas ut och analyseras.
- På volymer upp till 2000 m³ bör minst fem prover tas.
- För volymer därutöver tas minst ett prov per ytterligare 1 000 m³.
- Rör det sig om ett långt ledningsschakt för till exempel fjärrvärmejobb kan prov tas var 50:e meter.
- Om det finns misstanke om förorening längs en begränsad sträcka, bör provtagning genomföras. Prov ska tas före, efter och vid den misstänkta föroreningen.
- Är det fråga om större ytor bör en särskild provtagningsplan upprättas.
Asfalt
Asfalt kan vara lämpligt för användning vid nytillverkning av asfalt. Viss asfalt (med ursprung före 1974) kan innehålla stenkolstjära. Eftersom det kan finnas risk för spridning finns restriktioner för användningen. Vid misstanke om stenkolstjära i asfalten bör prov tas ut var 100:e meter eller per 1 500 m², dock alltid minst två prov.
Asfalt med lågt innehåll av stenkolstjära (< 70 mg/kg 16 PAH) kan återvinnas i asfaltverk eller i det övre lagret av vägkroppen på en tidigare asfalterad väg. Det krävs ingen anmälan eller tillstånd för detta. Vid högre halter behöver man lämna in en anmälan eller söka tillstånd, för en bedömning av risken på platsen. Det är generellt sett olämpligt att använda asfalten inom vattenskyddsområde.
Om asfalt planeras att användas på ett annat sätt än vad som beskrivs ovan, ska en anmälan lämnas in till miljökontoret. Miljökontoret kommer att bedöma risken med den nya användningen. Det gäller oavsett innehåll av stenkolstjära.
Mer information om regelverk, hantering av schaktmassor med mera finns i Miljösamverkan Värmlands handledning om schaktmassor. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.Ytterligare information kan också hittas i Naturvårdsverkets Handbok 2010:1.
Sidinformation
- Sidan uppdaterad:
- 28 augusti 2024